Sidmeny
Kategorimeny

Publicerad av den 27 juli, 2003 i Nya Zeeland, Tema: Jorden runt | 8 kommentarer

Nya Zeeland: Dunedin och Kaikora

Nya Zeeland: Dunedin och Kaikora

Två dagar kvar i Nya Zeeland och vår tur med vädret har vänt. Idag är det 13 grader varmt och regn, känns som en oktoberdag i Sverige. Så vad saknar man då när man är på andra sidan jorden?

Marcus:  Jag saknar ett träningspass i Knipeflågsbergen med Stellan, Grappen, Ola och Bengan.

Sandra:   Jag saknar söndagsfrukost på Ingenjörsgatan med färskt bröd, fler pålägg än ett, ost som smakar något, espresso och färskpressad apelsinjuice.

Marcus:  Jag saknar El-gigantens reklamblad.

Sandra:   Jag saknar filmklubben.

Marcus:  Jag saknar en regnig 0-0-match med GAIS.

Sandra:   Jag saknar husbilssemester med smatter på taket, Nelzon och Torgnys Kalle Anka-tidningar.

Marcus:  Jag saknar Martys Apple-epost.

Sandra:   Jag saknar morgonkaffet med arbetskamraterna.

Marcus:  Jag saknar min skivsamling.

Sandra:   Jag saknar kryddor.

Marcus:  Jag saknar att spela fotboll i Skatås.

Sandra:   Jag saknar att simma på Vallhallabadet.

Marcus:  Jag saknar att göra skivomslag till klockan ett på natten.

Sandra:   Jag saknar att slå Ola, Per, Helene, Marcus, Kajsa och Stellan i Settlers.

Marcus:  Jag saknar att slå Ola, Per, Sandra, Helene, Kajsa, Magnus, Stellan, Ola, Per, Sandra, Stellan, Ola, Ola och Ola i Settlers, Puerto Rico, Pictionary, AlfaPet, Svea Rike och Risk.

Sandra:   Jag saknar Martners tältbastu.

Marcus:  Jag saknar att sitta i Cyranos bar tillsammans med Ola och Kajsa och vänta på vårt lediga bord.

Sandra:   Jag saknar att dricka vatten ur kranen.

Marcus:  Jag saknar Johan Dahlsjös infama politikdebatter.

Sandra:   Jag saknar balkonglådetävlingen med grannarna.

Marcus:  Jag saknar en Murgh Madras på Maharani.

Sandra:   Jag saknar söndagsmiddag i Floda med stek och brysselkål.

Marcus:  Jag saknar farsans caipirinhas och morsans laxkotletter.

Sandra:   Jag saknar att åka nedcabbat med pegan.

Marcus:  Jag saknar att spela golf.

Sandra:   Jag saknar tyska stumfilmer från 20-talet.

Marcus:  Jag saknar Bengans cynismer.

Sandra:   Jag saknar kvalitetsgodis.

Marcus:  Jag saknar Fotbollskväll, CSI och Efterlyst.

Sandra:   Jag saknar en Fame Factory-kväll med Johan och Åsa.

Marcus:  Jag saknar en regnig eftermiddag med Xboxen.

Sandra:   Jag saknar parmiddagar.

Marcus:  Jag saknar att lägga en tunnel på Henrik Ovelius. Fast ännu mer när han slår innebandyklubban i golvet efteråt.

Sandra:   Jag saknar treglasfönster.

Marcus:  Jag saknar Attilas morgonhälsningar (”God eftermiddag”).

Sandra:   Jag saknar att kunna variera kläder.

Marcus:  Jag saknar Kazaa.

Vi har hittat en del svenska saker i Nya Zeeland:

  • Nästan alla bussar är av märket Volvo eller Scania.
  • I Cadburyfabriken i Dunedin hade de produktionslinjer från Sandvik.
  • Skogsmaskinerna är utrustade i Jonsered.
  • På toaletterna har de pappershållaren Tork.
  • I snabbköpet har de lappar med ”We use Swedish rounding”.

Vi lämnade Queenstown för en vecka sedan och drog oss österut och sen söderut, vårat mål för dagen var Dunedin. Enligt busschauffören kom skottarna först till kalla och blåsiga Auckland men gillade det inte, för fint väder. De fortsatte söderut till kallare och blåsigare Wellington. Där var det också för varmt. Slutligen kom de till obebyggda trakter på södra delen av den södra ön och grundade Dunedin. Här är det kallt och blåsigt, ungefär på samma breddgrad som Eldslandet och det sydligaste ställe vi varit på i vara liv. Dunedin har två sevärdheter, Speight’s bryggeri och Cadbury World, vi valde den senare.

2003-07-23_16.17.08

Chokladen är äcklig här och vi fick reda på varför, europeiska tillverkare tar sina bönor från Västafrika, ofta Ghana, medan de här tar dem från Malaysia och Indonesien. Turen var annars mycket bra med konstanta food stations och en entusiastisk guide, rekommenderas.

Dagen efter lämnade vi Dunedin, men innan dess hann vi stanna vid den, enligt Guinness rekordbok, brantaste gatan i världen. Vi gick upp för den 25 grader branta backen och det kändes lite i vaderna. På vägen till Christchurch stannade vi och tittade på konstiga runda stenar, oklart varför de var konstiga.

I Nya Zeeland finns det 50 miljoner får, vi har nog sett 22 miljoner av dem.

Ännu en ny dag och slutetappen var Kaikora, berömt för valar, skaldjur och fisk. Till Marcus stora förtjusning reste vi genom ett landskap som dominerades av Windows XP-kullar. Vi hade planerat att ge oss ut på en gastronomisk kryssning på eftermiddagen, men tyvärr var det för få som ville göra oss sällskap. Istället satte vi oss på vandrarhemmets cyklar och cyklade till den lokala golfbanan. Det gick väl inte så jättebra (klubbornas fel) men horisonten med de snöklädda topparna och fåren på kullarna var helt ok.

När vi kom hem var det gratis mat. Vandrarhemmet, Dusky Lodge, ligger bredvid ett bageri. När bageriet stänger levererar de överblivna bakverk till vandrarhemmet. Det var ungefär som guiden sa, glöm white shark diving, ta istället fram kameran och ta kort på när backpackers får gratis mat. Eftermiddagen avnjöts i bubbelpoolen på verandan, tillsammans med allt för alkoholsvagt vin. Om du har mer tid än oss bör du stanna här i åtminstone två dagar.

2003-07-25_17.20.12

Pa kvällen tänkte vi göra något åt Sandras försenade födelsedagsmiddag. Det blev örtgratinerad hummer med rostade potatischips och vitlöksbröd. Och chardonnay och espresso.

Efter Kaikora fortsatte vi mot Nya Zeelands huvudstad, Wellington på nordön. Denna dagen var det mest resande och färjan var lika trist som alla andra större färjor. Wellington verkade dock vara en trevlig stad, synd att vi bara hade en natt här. Kvällen spenderade på det splitter nya nationalmuseet, Te Papa, ett av de bästa museum vi varit på. Visst finns här de obligatoriska maorikanoterna och maorihyddorna, men också interaktiva dataspel, kontemporära konstutställningar, designhistoria osv. Tog kort på bröderna Finns handskrivna text av Weather with you (ja, de är från Nya Zeeland) och lärde oss hur Steinlager kom till (var inte Steinlager populärt i Sverige på 80-talet?). Avslutade kvällen med skitfilmen Terminator 3, se aldrig den.