Sidmeny
Kategorimeny

Publicerad av den 4 juni, 2003 i Sydafrika, Tema: Jorden runt | 13 kommentarer

Sydafrika: Kapstaden

Sydafrika: Kapstaden

Efter drygt ett år med sparande av pengar och semesterdagar var det äntligen vår tur. Nu skulle vi få betalt för alla prylar vi inte kunnat köpa, alla weekendsemestrar vi skippat och alla skivor vi fått ladda hem istället för att köpa. Kompisar och kolleger var avundsjuka men vad fan, det hade varit en uppoffring i ett helt år.

Vår strategi var att uppleva så mycket som möjligt på knappt tre månader. Jorden runt-biljetter är relativt billiga numera men tyvärr går de allra flesta via USA, ett land som vi inte alls var intresserade av. Vidare visade det sig vara i princip omöjligt att få med både Afrika och Sydamerika i samma biljett, så det slutade med att vi fick köpa den (dyra) biljetten Port Elizabeth – Singapore separat. Resplanen i övrigt:

Göteborg // Stockholm – Kapstaden // Port Elizabeth – Singapore // Kuala Lumpur // Singapore – Adelaide // Sydney – Christchurch // Auckland – Santiago de Chile – Buenos Aires // Rio de Janeiro – Stockholm // Göteborg.

Resan startade med en promenad längs Kungsgatan med våra två 13 kilosryggsäckar en varm vårdag i slutet av maj. Vi funderade över faktumet att vi skulle lämna Sverige under den bästa av årstider för att frysa öronen av oss på den Nya Zeeländska sydön, men tankarna försvann snabbt i X2000-tågets komfortabla säten.

Sista natten i Sverige på ett bra tag spenderades i Marcus brors lägenhet i Stockholm. Vi fick förvånansvärt mycket sömn, men det berodde väl på ölen vi hällt i oss.

Efter elva och en halv timma i en Boeing 777 var vi i Kapstaden. Brorsan lämnade av oss på Arlanda och vi checkade in en dryg timma innan avfärd. Incheckarna tejpade Rapid transfer-lappar på våra ryggsäckar. Kändes tryggt. Det är alltid något speciellt att sitta och dricka öl på flygplatsbarer samtidigt som man ser stora metallfarkoster lastas fulla av bagage och människor. Vi hade en dryg timme på Heathrow och köpte tax free-whisky i backpackersäker plastflaska.

Av någon anledning hamnade vi i någon mellanklass mellan första och ekonomi, lite bredare säten och fotstöd. Gangs of New York var dock lika kass som GoodFellas. DeCaprio börjar visserligen bli en riktig skådespelare men den var lång, överdrivet våldsam, de hade kodade gängkläder som i West Side Story och producenten måste ha sett Molin Rouge ett antal gånger.

8.05: Landade på Cape Town International Airport.

8.30: Stod och väntade vid bagagebandet.

9.05: Stod och väntade vid bagagebandet.

9.15: Bagagebandet stannade.

Vi fick ställa oss i British Airways kö och fylla i blanketter om förlorat bagage. Personalen var trevlig men vi var smått irriterade. 1000 rand i kontanter (= SEK 1000) gjorde oss på bättre humör. Tog en minibuss in till stan tillsammans med fyra unga irländare som jobbade på Ericsson. Verkade vara en helt OK tjänsteresa. Klart väder och på vägen in såg vi det imponerande Taffelberget, kåkstäder och breda, breda motorvägar.

Vi checkade in på Long Street Backpackers ganska mitt i city, det var som att komma hem till ett kollektiv. 170 rand för ett dubbelrum med toalett och free veggie meal varje söndag. Vilken tur att det var söndag idag.

Kapstaden verkade helt öde, det kändes nästan som att gå omkring i en spökstad. Vi vinkade in en taximinibuss som tog oss till Waterfront, en blandning mellan Docklands, Akers Brygge och en stor amerikansk mall. Fint var det i alla fall och det verkade vara ett söndagsnöje för afrikaans att ta sig hit. Vi käkade genuin sydafrikansk mat (pommes, en bit kött och calamaris) och drack inhemsk, mycket god ale från ett mikrobryggeri i närheten. Two Oceans Aquarium var näst på tur, helt klart värt de 50 rand inträdet kostade. Vi fick se enorma akvarier med vithajar, sköldpaddor, konstiga kräftor, söta pingviner, sjölejon, sjöhästar och lite annat.

2003-06-01_13.29.00

Tog en tupplur inför kvällens fria vegetariska gryta. Grytan smakade precis som all annan vegetarisk mat – en mjölig sörja som är bra kryddad.

Kapstaden är Sydafrikas äldsta stad men området var länge ointressant för de europeiska kolonisatörerna. 1647 gick ett holländskt fartyg på grund och besättningen var tvungna att övervintra. En amiral från det holländska ostindiska kompaniet började bygga en befästning och trädgård så att fartyg kunde fylla på sina förråd här. De europeiska ostindiska kompanierna var mer som stater med egna arméer. Holländarna började importera slavar från Malaysia, Madagaskar, Indien och Indonesien. I början av 1800-talet besegrades slutligen holländarna av engelsmän och fram till 1910 utkämpades många strider. 1910 bildades Sydafrika.

Dagen därpå hade vi tänkt bestiga Taffelberget och se Kirstenboschs trädgårdar, men tyvärr ösregnade det hela förmiddagen. Vi tog en stadsvandring istället och tittade på South African Museum (ej sevärt, blandning av gammaldags naturhistoriskt museum och etnografiskt museum, vi hade hoppats på mer politiska och historiska inslag men det är väl fortfarande för känsligt), Company Gardens och Castle of Good Hope (hyfsat, se till att få guidning).

Ringde British Airways och fick besked om att Marcus väska var på väg men inte Sandras, den höll på att lokaliseras. Rapid transfer-lappar fungerade inte så bra. Fick handla lite kläder åt Sandra och hoppades på att väskan skulle dyka upp under morgondagen, vi hade planerat att dra österut om två dagar.

Så här långt kändes Kapstaden som hälften afrikansk och hälften europeisk. Det finns många avslappnade kaféer och matställen och stadsarkitekten har lyckats med alla träd överallt. Men det kändes konstigt med gula löv i juni.

2003-06-01_17.03.30

Vi vaknade av ett strålande väder och humör, denna dag skulle vi bestiga Taffelberget och besöka Kirstenbosch. Dock började vara planer grusas redan vid frukosten då ett stort moln drog in över Taffelberget. Vi beslutade oss för att besöka Kirstenbosch i vilket fall som helst, sedan fick vi se.

Kirstenbosch är en park vid Taffelbergets kant med mycket vacker flora; proteor, aloe vera, röda blommor och blåa blommor. Vi strosade runt ett tag och visst var det fint, men knappast den bästa säsongen just nu. Vad som däremot var riktigt bra var lunchrestaurangen. Skippa bufférestaurangen och slå dej istället ned vid den stora brasan med en à la carte-meny. Den asiatiska kycklingsalladen med marinerade filéer, glasnudlar och balsamvinäger var inget annat än ett kap för 45 rand.

Vädret började klarna upp och vi bestämde oss för att det fick bli Taffelberget i alla fall. Planen var att ta sig upp från trädgården, vandra över det 1000 meter höga Taffelberget och slutligen ta linbanan ned på andra sidan. Det började enkelt med breda stigar och en djungel som höll sig på bekvämt avstånd från stigen. Stigningen var heller inget större problem och vi avverkade centimeter efter centimeter på vår inköpta karta. Men det skulle bli värre. Stigningen blev plötsligt mycket brantare och vi fick börja klättra upp för branta och hala stegar av trä. Och plötsligt tog det bara stopp, vi stod framför ett vattenfall och runt om oss var det bara djungel. Vi hade hunnit upp en sån där påklistrad, outdoor type amerikansk familj och Sandra började diskutera medan Marcus studerade deras märkesgrejer. De visste inte heller, trots Patagonia-jackor och löjliga vandringsstavar i lättmetall. Till slut valde vi djungeln men stötte på en återvändsgränd. Då dök en tysk upp från ovan. Han visade oss vägen upp genom vattenfallet och efter ytterligare en stund var vi uppe på toppen. Nu hade vi tre kilometer att vandra till nedstigningsplatsen och utsikten över Kapstaden.

2003-06-03_11.54.34

Taffelberget är känt för sitt opålitliga väder och de svarta molnen började närma sig oroväckande fort. En handfull personer dör här uppe varje år så efter en stund beslöt vi oss för att börja jogga för att hinna ned innan det blev helt dimmigt och regnigt. Vår nödproviant var bara två torra frallor med jordnötsmör samt två deciliter vatten. Det började regna och vi försvann in i ett moln som dock inte var så dimmigt som varningsrutorna på kartan påstod, vi kunde säkert se hundra meter framåt. Till slut var vi framme och fick reda på att linbanan var avstängd på grund av underhåll, vi fick gå ned istället. Vi mötte två norrmän och en border collie-valp (!). Han verkade inte trött. Från Kirstenbosch till Taffelbergets fot tog hela utflykten fyra timmar. Missa inte detta om du är i Kapstaden, fast det är nog en bättre idé att ta kabinbanan ned.

2003-06-03_15.16.28

Sandras väska hade kommit tillbaka, och äntligen kunde vi lyssna på blandband.

På kvällen fixade vi praktiska saker, Baz Bus-biljett till Port Elizabeth (720 rand) och bokade nytt vandrarhem i Stellenbosch. Den här kvällen slapp vi Mama Africa, en klubb som ligger tvärs över gatan. De tidigare nätterna har de spelat afrikansk musik till två. Först trummar de i sex minuter, sen kommer ett litet trumsolo (ungefär som när dansbanden höjer en tonart i sticket) och sen är låten slut, följt av applåder. Sen börjar det om. Samma låt igen.